Nästan ett år

oj vad tiden springer hej vilt som vanligt, samtidigt som det kännts som tiden stått still de senaste månaderna. Inte känt något behov av att skriva här så därför har det inte blivit något. Men nu på något vis så finns behovet där. 

 

Säkert en hel del som hänt sedan sist, är ju nästan ett år sedan jag skrev så det är klart det har hänt grejer. men anledningen till jag fått behov av att skriva av mig nu är för att jag och Fanni gick omkull på årets första tävling (31/3) och jag fick mig en hjärnskakning. Helt klart det värsta jag varit med om, då jag såhär 12 veckor senare fortfarande är påverkad. Borde inte sitta och skriva här vid datorn heller för då mår jag dåligt direkt. 

 

Vi trodde inte att det var så farligt när vi ramlade, underlaget försvann under oss i en sväng så både jag och hästen ramlade omkull, är jäkla tacksam jag inte fick henne över mig, då hade det nog varit kört. Vad jag minns så tappade jag andan och behövde en liten stund för att få kontroll på det, började tok-grina och blev rädd för hur det gått med hästen och jag beskyllde mig själv för olyckan. Kände sedan jag hade ont i höften men trodde i övrigt jag mådde bra. Dagen efter insåg jag tillslut att de kanske var något fel på mig då jag var extremt trött, väldigt virrig och konstig för att vara mig. Uppsökte läkare och fick reda på att jag hade hjärnskakning. Trodde jag skulle bli frisk på en vecka men ack så fel jag hade. Blivit några fler läkarbesök sedan dess då ingen jäkel kunnat svara på de frågor jag haft. Blev sjukskriven i en månad men hade egentligen behövt minst en till om jag ska vara ärlig. Missade därav en delkurs men den får jag ta ikapp under sommaren. 

 

Sov mig iprincip igenom hela första veckan, vaknade bara och åt mat (frukost, lunch, middag) och tog mig på något mirakulöst sätt ut till hästen, longerade henne för det mesta (tänkte det var vitigt att hålla igång henne om jag nu skulle bli bra på en vecka) och att jag klarade med det där är jag mäkta imponerad över nu när jag minns tillbaka. vecka två sov jag om dagarna, började bli rastlös (älskar ju somsagt att ha fullt upp och hitta på saker mest hela tiden, så att baras ligga still och inte orka med något var ingen höjdare) och fick svårare att sova på natten. Men fick tabletter som hjälpte vissa dagar. Klarade inte av att titta på tv (det är fortfarande jobbigt för hjärnan), dator eller mobilen. Bara av att svara på ett sms gjorde mig otroligt snurrig och trött och efter det behövde jag sova ett bra tag. Började sedan bli väldigt deppig. Kände mig inlåst i mig själv och fick panik över om det skulle vara såhär hela tiden resten av livet. Jag som normalt är väldigt positiv var otroligt negativ till allt allt allt. Kände inte igen mig själv på något vis, varken i tanke eller aktion. Inte för jag klarade av att göra så mycket mer än äta mat och gå en liten promenad och sova. Fortfarande imponerad hur jag lyckades ta hand om Fanni under denna period. 

 

Efter en månad skulle jag tillbaka till plugget där ett stort grupparbete drog igång. Är glad jag kämpade mig igenom det för det var ett jävla helvete för hjärnan rent utsagt, men hade varit jobbigt att ha missat det. Den andra kursen var "bara" en tenta så det känns inte lika jobbigt att ta ikapp. Jag fyllde år där i vevan någonstans efter en månad också, var inte taggad alls på det och ville bara få det överstökat och knappt bli firad i och med att jag inte mådde någe bra. Dagen efter min födelsedag blev jag riktigt jäkla sjuk plus bakfall med hjärnan och sov mig igenom hela helgen. Hade gjort lite mycket saker den veckan så tror det var hjärnans sätt att säga åt mig att jag inte var frisk och behövde vila. Var d.e sjuk till och från i tre veckor men lyckades kämpa på, bli klar med kursen och den här terminen på uni.

 

Nu har jag varit ledig i en vecka och det var längesedan jag mådde så bra som nu. Såfort jag tar fram datorn dock så mår hjärnan dåligt direkt känner jag nu, men under veckan som varit har jga låtit bli datorn och då har jag faktiskt nästan känt mig som mig själv igen. Börjat blivit mitt positiva och glada jag, kunna umgås med vänner utan att det är ett projekt och superjobbigt och har kunnat springa (!!!!!!) och rida flera dagar på rad utan att må dåligt! Det är ett himla stort steg i rätt riktning! Har fram till förra veckan bara kunnat rida ungefär 3 dagar i veckan, eller ja det är vad jag har orkat med. För när jag gått i skolan har det tagit för mycket energi så det känns bra att det är avklarat för nu. Ska nu på torsdag faktisk hoppträna första gången igen sen vi gick omkull!!!!! Längtar så himla mycket!! 

 

I sommar är planen att bli "frisk", eller åtminstone bli bättre och låta hjärnan få återhämta sig. Ska jobba på Hööks endel vilket ska bli jätteroligt, men tack och lov jobbar jag bara deltid. Tror inte hkärnan hade klarat av heltid så jjust nu känns det väldigt bra även om jag hade behövt jobba heltid för pengarnas skull. Det viktigaste är att hjärnan får återhämta sig och bli mot normal igen. Kommer nog aldrig bli som förut tyvärr, men jag hoppas jag kan få det att fungera ändå. 

 

Nej nu börjar det bli för jobbigt att sitta här och skriva tyvärr. Var skönt att få skriva av sig lite. Hej hopp så märks de väl om jag skriver något mer eller inte!