Motivation
Vad är det egentligen som får en att fortsätta kämpa och göra allt trots att man hamnar i botten ibland? Och vad är det som gör att du blir bäst, men kanske inte någon annan?
Allting handlar om motivationen och viljan att lyckas. Vissa dagar har man mer motivation än andra dagar men vad är det då som gör att man ändå hänger kvar?
Svaren på detta vet jag inte men jag tror att det väldigt mycket handlar om sig själv. Det hela handlar om vad DU som individ vill lyckas med. om du skulle bli "tvingad" till att göra något, kommer du aldrig komma till toppen. Varför inte? För att du inte har den motivationen som krävs för att lyckas.
Min egna motivation far i en berg- och dalbana kan man säga, och det är även helt beroende på vilken häst jag rider. Men mitt mål med allt är att jag ska lyckas, att jag ska bli en skicklig ryttare och att jag ska var nöjd över mig själv.
Flera flera gånger om året tvivlar jag på mig själv, och känner mig värdelös. Men samtidigt så fortsätter jag för att bli bättre och jag vet att det alltid är upp till mig att göra vad som krävs för att bli en av de bästa. Ingen annan kan göra mitt jobb. Visst kan jag väl låta någon super grym person rida mina hästar så att de blir hur fina som helst, men vad tjänar jag på det egentligen? Ingenting. det är fortfarande JAG som måste lära mig och det är JAG som måste göra jobbet för att det ska ge resultat.
Flera gånger har jag känt, med alla mina hästar, "HJÄLP, vad har jag gett mig inpå? Det här är alldeles för svårt för mig". Det som då får mig att ändå fortsätta är alla stöttningar, allt pushande framåt i min utvecklig och alla possetiva komentarer. Vissa träningar fungerar verkligen ingenting, min hjärna kopplar inte vad jag vill att min kropp ska göra och allt blir bara fel fel fel. Men sedan finns det de träningar där allt bara stämmer och det känns så himla bra. Precis så är det även på tävlingar.
Det som då får mig att ändå fortsätta när jag är nere på botten, är alla som verkligen tror på mig. Ni anar inte hur mycket det ger även fast det kanske inte märks. Det ger så otroligt mycket och jag blir så otroligt glad av det. Så jag måste bara tacka till alla som någon gång trott på mig, stöttat mig och hjälpt mig på vägen. Ni är guld värda och utan er hade jag inte varit någonting!